Brännandet ökade
Efter påven Innocentius VIII:3 tillåtelse ökade brännandet av häxdömda
År 1489
Boken Häxhammaren kom ut
På 1600 talet
Stockholm, Ångermanland,Medelpad och Dalarna hade alla sina häxprocesser
År 1779
Svensk lagstiftning tog bort dödsstraffet för häxeri
Häxan
var farlig. Man skrev en handbok som blev rättesnöret för all förföljelse under ett par århundraden, nämligen Häxhammaren. Den utkom 1487-89 och var skriven av två dominikanermunkar, Jakob Sprenger och Heinrich Kramer. Häxhammaren beskrev detaljerat hur en häxa kunde identifieras, anklagas, torteras och dömas
Häxförföljelsernas ursprung började i alperna i Schweiz. I Norden ansågs inte nattridande eller annan magi vara straffbart förutsatt att det inte skadade någon eller någons egendom. Men på 1200-talet förändrades inställningen. Åren 1668-76 var häxförföljelserna som värst i Sverige.
En annan metod som användes vid fastställning om häxor var vattenprovet. Det gick till så att man band ihop den anklagades fötter vid händerna och kastade henne i vatten för att se om hon flöt.Om hon flöt var hon en häxa och om hon sjönk blev hon frikänd.
Ett av de värsta tortyrinstrumenten var den sk. Järnjungfrun, en kista av samma storlek och form som människokroppen. Insidan var besatt med spikar som genomborrade häxans ögon, armar och så vidare utan att döda henne när den stängdes om henne.
Du kan läsa mera på LINKEN
.jpg)
