Karldals hyttruin Corona Tider. Allt inställt, vi ska isolera oss för att inte bli smittade. Då kan man ge sig ut på en utflykt och denna dag valde vi en plats klassad som fornminne. Mina första minnen från platsen är från början av detta sekel, där jag första gången åt grillat vildsvinskött. Jag var där med familjen och många andra för att bese Ronja Rövardotter. Vi satt på träläktare speciellt byggd för detta tillfälle. En spelplats fanns i skogen. Vi hade tur med vädret då och nu. Karlsdal, har anor sedan 1640-talet då järn driften startade och pågick till 1930-talet. Av hyttan finns numer bara ruiner kvar. Många av arbetarbostäderna finns dock kvar. Karlsdal har eget byalag, fast boende och sommarstugeägare. 1600–1700-talet var den tid då Bergslagens vildmark, med småskaliga masugnar och gruvor, förvandlades till en bubblande gryta av hyttor och bruk. Ett krigs- och konflikthärjade Europa ropade efter stora mängder järn. Människor kom inflyttande för att hjälpa till med att utvinna detta. År 1640 fick den första hyttan sina privilegier under namnet Nya Älvhyttan.. Den drevs av bergsmän och malmen hämtades bl.a. från Dalkarlsberg och egna gruvor i Striberg. Under 1670-talet köptes delar av hyttan upp av det närliggande Kortfors bruk, ett namn som fanns kvar till 1730-talet då namnbyte skedde till Carlsdal, efter ägaren Karl Daniel Luthmans svärfar, den tidigare brukspatronen på Kortfors bruk, Karl Dahlström. Hyttan revs och en ny, modernare anläggning byggdes. En järnväg byggdes för att underlätta transporten av den tunga järnmalmen kring 1870-talet. Efter flera ägarbyten blir Karlsdals bruk bolagsägda år 1824. Under bolags tiden moderniserades bruket ännu en gång och fick flera nya verkstäder, nya arbetare och därmed flera bostäder. Utom de vanliga arbetarbostäderna fanns ett flertal torp på brukets ägor, där kolare, skogsarbetare och de som körde malmfororna (slädarna) bodde. Här byggdes ett kapell för arbetarna år 1842 och en skola år 1870. Båda dessa byggnader finns kvar än idag. Tillverkningen vid hyttan bestod i första hand av kanonkulor och även grytor, mortlar med mera. Bruket blev Kunglig hovleverantör på 1740-talet då tillverkades och levererades gjutjärnskaminer till Stockholms slott. 1860–61 byggdes ett av de tidigaste svenska Bessemerugn Verken i Sverige. En engelsk metod för att tillverka smidbart järn från gjutjärn. Driften vid bruket lades ner 1932. Masugnarna revs 1936. Järnvägen revs upp vid samma tidpunkt. Kvar från brukstiden finns idag dammen, en f d smedja, en byggnad för gjutmodeller (modellkammare) och en hytt kammare. Kapellet Till den gamla bruksmiljön i Karlsdal hör ett vackert litet kapell från 1840-talet. Kopplingen till bruksmiljön märks i de spröjsade fönstren, vars spröjs är gjorda av gjutjärn. Redan år 1736 önskade bruksägaren Carl Daniel Luthman bygga ett kapell för arbetarna vid bruket. Tillstånd för beviljades men byggstarten dröjde. Kapellet skulle ligga där marken sluttar ner mot Svartälvens dalgång, och platsen gavs namnet Carl(s)åsa. Bruksägaren inredde en kyrksal i sin egen bostad på herrgården. Han lät förse herrgården med ett klocktorn på taket. Den tilltänkta kapellplatsen användes som kyrkogård från 1788. Drygt 100 år, efter Luthmans skrivelse till Kungen blåstes nytt liv i drömmen om ett eget kapell i Karlsdal. Runt 1840 gav den dåvarande brukspatronen Carl Lindberg ett uppdrag åt den kände arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander att rita det efterlängtade kapellet. Två år senare byggdes kapellet efter Scholanders ritningar, ett tidigt exempel på nygotik. Kapellet består av en rektangulär byggnadskropp med en mindre sakristia i öster. Fasaden är putsad och har ett sadeltak täckt med svartmålad, falsad plåt. I kapellet har det flera gånger ordnats med musikunderhållning med bl.a. Nikke Ström, med vänner, the BOJs m.fl. Entrén flankeras av två gjutna järn kolonner. Inom området finns en sidobyggnad där en handikapptoalett alltid är öppen, en matsal där medhavd matsäck kan intas. Tyvärr vet vi inte vilka tider denna är öppen.

 Reportage Jan Sjögren och Eva Sandström